Rara-Klara

Det här är Klara

Klara har en mormor som hon tycker mycket om, 

hennes mormor bor i en röd liten stuga

När det är sommar brukar Klara bo hos sin mormor i den lilla röda stugan.

Klaras mamma tyckte det var bra för Klara att få vara på landet

 och få lantluft , sa hon.

Klaras mormor kallade henne för Rara-Klara. 

Klara tyckte det lät larvigt, så hon ville inte att andra skulle höra det.

När Klara kom med sin lilla handväska och den röda väskan där hon hade lite kläder i, så möttes hon av sin mormor. När hennes mormor såg henne ropade hon. "Kära Rara-Klara kom får jag krama dig"

Mormor har en katt som heter Nisse, men han bryr sig inte om Klara, han bara följer Klaras mormor överallt.

Klaras mormor har ett stort intresse, det är blommor, när hon går bland sina blommor så är Nisse med i hennes närhet.

Hon gillar blommorna så mycket att Klara tycker att hon glömmer bort henne ibland.

Klara kände sig som den mest ensamma i hela stora världen.

Klaras mormor och Nisse går bara runt och plockar bland alla blommorna. Klara vet inte vad hon ska hitta på.

Inte nog med att Klara är ledsen för att hon inte har någon att leka med, hon har blivit myggbiten också, det kliar både på armar och ben. När hon går vägen fram så står det fina stora blåklockor men hon ser dem knappt, bara undrar vad hon ska göra.

Klaras katt, Nisse vill inte alls leka med  Klara, Nisse är gammal och vill helst  bara njuta av vila och god mat. 

Solen lekte tittut med molnen, ibland så gömde molen solen, sen tittade solen fram och sken och värmde.

Klara såg hur fjärilarna fladdrade runt blommorna, och blommorna såg så glada ut för det.

På natten så hade månen och alla stjärnorna trevligt med varandra och lyste  som en lampor på himlen.

När de blåste till så fladdrade alla bladen när träden böjde sina grenar, och löven tyckte att det hade så roligt.

Klara tänkte att alla har någon att leka med, alla hade någon utom hon.

Klara tyckte synd om sig själv.

Klara har en handväska som hon gillar, hon brukar stoppa ner saker som kan vara bra att ha, i väskan hade hon både kuvert och frimärke, så hon kan skriva brev.

Nu har Klara skrivit ett brev, hon har nyss lärt sig att skriva, men hon kan rita, så hon ritade av sin mormor och Nisse. Nu går hon till den gula brevlådan för att posta brevet till sin bästis som är kvar i stan.

När Klara gick hem igen från den gula brevlådan så såg hon någon konstigt, det var som en rund boll i många färger, sen såg hon att det var den sjal som hennes mormor ofta hade på sig, då förstod hon, det var mormor som stod böjd i sitt land och rensade.

Klara blev så glad att hon ropade högt.

"Mormor, mormor"

När Klaras mormor hörde henne, 

reste hon sig upp och tog upp ett äpple i sin ficka.

Hon ropade tillbaks,

"Hej Rara-Klara kom ska du få ett äpple".

Klara talade om att hon skrivit ett brev till sin bästis. Så åt hon sitt äpple och bara stod still och tittade på alla blommorna, hon trodde att ingen i hela världen hade så många blommor som hennes mormor. Var hon tittade så var det blommor.

"Vad gör du, mormor?" sa hon.

Hennes mormor talade om att hon skulle ge hönsgödsel till jorden och blommorna.

"Varför då?" frågar Klara. Då säger hennes mormor.

"När jag använder hönsgödsel så kommer det att växa hönor"

Hon skojade med Klara. 

Nu är Klara glad, hon har kommit på en jättefin idé.

Om, tänkte Klara, om, man använder hönsgödsel och det växer hönor, så kan det växa katter om man använder kattgödsel.  

Klara ordnade med en spade, en papperskasse, och så följde hon efter Nisse var hon än gick.

Klara förstod inte att hennes mormor skojat med henne.

En kruka och jord fick hon av sin mormor. I kassen hade hon med spaden tagit hand om Nisses bajs, kattgödsel. Det skulle hon lägga överst på jorden i krukan hade hon bestämt sig för.

Så gick hon och kollade upp varje dag. Ska det inte synas något snart i krukan, tänkte hon.

Klara tyckte att det var som på julafton, väntan pirrade i henne, hon hoppades så att det skulle bli en katt.

Klara tänkte, det gör inget hur katten kommer att se ut, den kan få likna Nisse, men den kan få vara både vit, svart eller brun. Den får vara spräckligt, mycket päls, eller lite päls. Den får se ut precis hur som helst. Jag kommer att tycka om den oavsett hur den ser ut, tänkte hon. 

Klara, hennes mormor och Nisse sover i den lilla röda stugan, det är midsommarafton, och på midsommarafton kan mycket hända.

Den lilla hustomten som också tittar till blosmterlanden går ut till växterna och ser Klaras kruka. Oj då, tänker tomten här växer det dåligt, han lägger sin hand på jorden i krukan, och säger några ord. "Väx upp lilla vän" Tomten kallar alla blommor för sina vänner, han anar inte att det är Klara som tror sig har sått en katt.

På midsommarnatten kan allt hända.

Allra helst när en tomte var inblandad.

Långt över nejden hörs ett rop. Det är Klara som ropar det högsta hon kan. "Mormor, mormor, kom" ropar hon gång på gång.

Vad kan det vara som Klara vill säga till sin mormor?

Klaras mormor skyndar sig allt hon kan, vad har hänt med Klara tänker hon. Har hon slagit sig? Eller vad kan det vara.

Så stannar hon, hon tror inte att det är sant. Klara hon dansar runt, och är så glad, det har kommit upp en katt i krukan. Klara har fått en egen katt.

Klara är så glad så hon ser inte att mormor och Nisse går till skogen,  mormodern behöver tänka. Hur kan det ha kommit en katt i Klaras kruka.

 Är det ett trolleri. När hon står där i skogen vid en mur så tycker hon sig se små tomtar,  men tänker vad jag inbillar mig. Nu går jag hem till Klara, så får jag fundera över det märkliga sen.

Klara hon är glad och har fått en bästa vän i en liten katt.

 

Ibland kan en önskedröm bli uppfylld.