VÄN en dikt av okänd
En blomma för varje vän,
jag sådde några blommor, en för
varje vän.
Jag tror de var fyra, men särskilt
minns jag en.
Det blev höst och vinter, och
blommorna de dog.
På våren kom det åter, men bara tre
stod kvar och log.
Så kom det stora regnet med moln
så stora grå
och nästa gång jag fann dem så var
de bara två.
Så kom solen med allt ljus
den har,
och då står där ensam en liten
blomma kvar.
Du härdades i solsken,
du drunknade i regn,
en en sak är säker
du är en verklig vän.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar