Utanför vårt fönster har Gullvivorna kommit upp, det har förökat sig genom åren.
Min farmor och jag( 4 år) plockade Gullvivor, och jag tyckte att de gula blommorna var så vackra, sen att stoppa ner näsan och sniffa in doften, "gullvivedoft".
Min farmor berättade då att den hade många andra namn, som
Guldviva - ett namn jag tyckte var så vackert, lång tid efter kallade jag dem för det.
Jungfru Marias nycklar och Himmelrikets nycklar nämnde farmor också.
Ofta namn på nycklar, - Frejas nycklar - Majnycklar - Sankt Pers nycklar - nyckelblomster med ytterligare många namn, det är ju känt att kärt barn har många namn,
När Grymling kom ut med Där Gullvivan blommar, så smälte jag direkt,
Att i släktled tillbaka och i släktled framför.... Tänker på min farmor där hon som gammal kvinna gick vid min sida och vi båda njöt av Gullvivans blom. Släktled tillbaka - släktled framför.
Att var född i vårt land och fått detta arv med sig. Är ett under i sig.
När min man och jag flyttade ihop på slutet av 40-talet, så plockade vi vårbuketter med Gullvivor och hade i vårt sovkammare, där du lyste och doftade, precis som Grymling nämner i sin visa.
Nu när ålderns höst har kommit och jag snart har nått slutet, veta att Gullvivan finns till nya släktled, är så fint att tänka,
Där gullvivan blommar.....
Text: Pugh Rogefeldt
Det är kväll här på stranden, solen sänker sig ned
Över glittrande vatten står ett färgernas spel
När jag går hem i natten och jag böjer mitt knä.
Just där gullvivan blommar får jag vila min själ.
Se, hur askträden knoppas, se hur eken får blad
En bukett ska jag plocka, för att göra dig glad
Det ska lysa och och dofta i din sovkammare
Just när gullvivan blommar får du ro i den själ.
Det är härligt att bygga, lägga sten uppå sten
Känna frukterna tynga, från en grönskande gren
Låta livslågan brinna, fastän timmen är sen
Men det lilla och enkla som jag vårdar så väl
Som är mäktigt att tämja har en plats i min själ
I sin tidiga ungdom ingen vänder sig om
Men i mitten av livet för en rik ålderdom
Finns det stunder att gömma i sin djupaste tjärn
Som när gullvivan blommar för en törstande själ.
Denna gnista ska slockna detta liv ska förgås
Men en lindring i hjärtat är väl tanken ändå
Att i släktled tillbaka i släktled framför
Just där gullvivan blommar finns det tröst för en själ
Det är härligt att bygga, lägga sten upp på sten
Känna frukterna tynga från en grönskande gren
Låta livslågan brinna fastän timmen är sen
Med det lilla och enkla som jag vårdar så väl
Som är mäktigt att tämja har en plats i min själ.
Tack Grymling för den fina visan.
bilder och dikt från tidigare blogg/space
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar