Astrid Lindgren

”Om någon frågar mig vad jag minns från barndomstiden, så är min första tanke ändå inte människorna.

Utan naturen som omslöt mina dagar då och fyllde dem så intensivt att man som vuxen knappast kan fatta det.

Smultronrösena, blåsippsmarkerna, gullvivsängarna, blåbärsställena, skogen med linneans skära klockor i mossen, hagarna runt Näs, där vi kände var stig och var sten, ån med näckrosorna, dikena, bäckarna och träden, allt det minns jag mer än människorna, Stenar och träd, de stod oss nära, nästan som levande väsen, och naturen var det som hägnade och närde våra lekar och drömmar.” 
från tidigare blogg/space